Snödropparna vittnar om naturens väg framåt. Tappra tittar de upp ur snön. Det är nu några veckor sedan de första vårtecken dök upp.

När vi stannar upp med blicken en stund kan vi se det som vi annars kanske inte ens tänker på. Vi får en möjlighet här och nu att hitta glädje i det lilla. I dikeskanten en bit ifrån snödropparna tittar små scillor upp, nästan som att de ursäktar sig: ”Är det vår tur nu? De har tittat fram trots att förutsättningarna kanske inte är de bästa just där.

Den som är uppmärksam kan bara några veckor senare se att det har börjat hända mycket. Det är varmare ute och plötsligt hälsar citronfjärilen våren välkommen.

Likheter med blommor?

Kan det vara så att vi människor har likheter med olika blommor? Några personer kan till synes verka ha det lätt för sig och skulle kunna liknas vid snödropparna som självklart tittar fram varje vår.

Just dessa scillor befinner sig på ett ställe där det kanske inte är helt självklart för dem. Där kan det finnas likheter med de människor som försynt tittar fram ibland och visar sig. De kanske är mer känsliga och behöver mycket uppmuntran.

Naturen har sin gång i en blandning mellan att vila och spira. Där har vi mycket att lära, att känna in stunden här och nu och tillåta oss att växla mellan att vila och spira.

Tänk dig att varje människa är som en blomma. En unik blomma utifrån personlighet och egenskaper. Någon är som en vårblomma, en annan som en sommarblomma eller kanske en höstblomma.

Vilken blomma kan du likna dig själv med? De har olika färger och olika växtsätt. Vilka färger känns som att de visar vem du verkligen är innerst inne?

En blomma kan ju även betraktas på många olika sätt. Den visar upp hela sin skönhet och sitt unika jag när den betraktas på långt håll. Det går att se om blomman är lång eller kort, om den vill vara omgiven av flera andra små blommor eller endast några få. Vad händer om du tänker dig att blomman är en människa och du tittar på personen på långt håll?

Kanske är det en blomma som stolt visar upp sig o sin fulla majestät där den står helt ensam. Tänk dig någon som du kommer att tänka på som är bekväm med att vara för sig själv. Någon som själv väljer om den vill vara ensam eller tillsammans med andra just nu. Vilken blomma skulle den personen kunna liknas vid?

Om betraktaren är närvarande och stannar upp och tittar närmare kan den ju plötsligt upptäcka fler detaljer hos blomman. Tänk dig en riktig närbild som är fotograferad eller målad som visar blommans innersta hemligheter. Vad finns att upptäcka där? Vad kan vi fascineras av?

Varför inte ha bilden av den unika blomman, de vackra blommorna framför oss och låta oss inspireras till den spirande glädjen inombords och dela med oss till omgivningen. Låt naturen inspirera och stämma till eftertanke.